Hur vet jag att jag utvecklas och inte bara har kört fast Del 1

angelica-sylvestris-1230483_640-225x300

Knopp som brister

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?”
I den här berömda dikten uttrycker Karin Boye den allmänt vedertagna uppfattningen att ”det gör ont 1) att utvecklas”. Men finns det någon skillnad på värk och värk 1) och hur skiljer vi på dem i så fall?

I den här artikeln vill jag ta upp några olika synvinklar på ”mänsklig utveckling”. Jag säger ”mänsklig” för resonemanget gäller till stora delar alla människans olika plan; andlig utveckling, personlig och hälsomässig förändring till det bättre. De hänger alla ihop och går egentligen inte att skilja åt. Utvecklas en människa andligt så innebär det att hon också utvecklas på ett personligt plan och att hon mår bättre både psykiskt och fysiskt. Utvecklas hon på ett personligt plan – utvecklas hon också andligt och blir friskare. Detsamma gäller om hon tillfrisknar från olika besvär och sjukdomar – det innebär också både personlig och andlig utveckling.

Att utvecklas kan alltså göra ont – men att inte utvecklas kan också göra ont. Så när vet jag vilken smärta 1) det är som gäller?


stretching-498256_640

Tillfällig smärta


Utveckling

Om vi för enkelhetens skull håller oss till en människas andliga utveckling och talar om vägen till Upplysningen, vilket enligt många läror är slutmålet, så finns det vissa fakta som gäller.

1) Andlig utveckling tar tid!

Enligt österländskt sätt 2) att se på ett väsens utveckling från start och till Upplysningen, eller Nirvana, som buddisterna kallar det, så måste väsendet genomgå ett väldigt stort antal liv. Hon börjar som ett mineral, utvecklas sedan, i tur och ordning, till en växt, till ett djur och till sist till en människa. Varje sådant här utvecklingsplan är nödvändigt för väsendets utveckling och tar vart och ett av dem många liv i anspråk.

All den erfarenhet och kunskap som väsendet samlar på sig som mineral, växt, djur och människa är nödvändiga för att hon till sist ska ”upplysas”. En ytterligare aspekt som tillkommer är att en levande mekanism inte klarar av att utvecklas hur fort som helst utan att, rent bokstavligt, ”sprängas sönder”. Så vi kan vara förvissade om att andlig utveckling är något som tar väldigt lång tid i anspråk och som också bör göra det för att vara hälsosam.

Hur många liv väsendet tillbringar på det mänskliga planet varierar, men att det aldrig rör sig om bara ett eller några enstaka kan vi vara säkra på. Så – andlig utveckling tar tid!

Denna utveckling gör också en del ont med de metoder som de flesta använder idag. 3) Den här ”smärtan” en människa kan uppleva när hon utvecklas har en rad olika namn; utrensningssymptom, läkesymptom och reningsprocess. Dessa ord betyder en och samma sak, oavsett vilket plan av väsendet som gäller.

Dessa processer fungerar som följer:
Människan gör något för att förbättra och förändra sin situation, kort efter det att hon genomfört detta känner hon en försämring av sitt tillstånd. Ytterligare en kortare period efter denna rensning, så mår hon bättre igen och ofta bättre än hon gjorde innan hon utförde sin ”handling”.

Ett par exempel:
Vi har en person som har problem med njurarna. Hon intar du en detox som ska rena njurarna. Hon får då en utrensning via tarmarna som följd. Utrensningen går över och hennes njurar är sedan i bättre skick än de var innan detoxen.
En annan person lider av stress och börjar därför meditera. Till att börja med mår hon kanske sämre, blir mer stressad, nervös och orolig (s.k. stressupplösning), men efter ett tag lägger sig detta och hon blir lugnare än hon var innan hon började meditera.

All egentlig utveckling följer alltså dessa fyra steg:
1) En given ”situation” som behöver förbättras.
2) Utförande av en handling för att åstadkomma denna förbättring.
3) Rensningsprocess som ofta innebär en tillfällig försämring av ”situationen”.
4) ”Situationen” har, permanent, förändrats till det bättre.

Eller som Karin Boye uttrycker själva förbättringsfasen:

“Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  –
en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.”

scream-879491_640

Permanent smärta

Icke-utveckling

En människa kan också bära på väldigt mycket ”värk” utan att utvecklas – så hur skiljer vi dessa två former av ”smärta” åt. Låt oss titta lite på detta:

1) Icke-utvecklande smärta är permanent – utvecklande smärta är övergående

2) Icke-utvecklande smärta medför aldrig någon förbättring av en situation – utvecklande smärta medför alltid en förbättring

3) Den ”totala smärtbilden” har alltid en tendens att öka med tiden vid icke-utveckling – vid utveckling minskar den med tiden

4) Icke-utvecklande smärta medför en minskad livslust med tiden – utvecklande smärta en ökad livslust

5) Icke-utvecklande smärta medför minskning av kreativ och handlingsförmåga med tiden – utvecklande smärta medför en ökning på dessa två punkter

Ytterligare ett sätt att skilja dem åt är att räkna på ”arbetsförmågan”. Vilket inte nödvändigtvis betyder att personen arbetar – bara att hon kan. Om en person i en viss given situation klarar av att arbeta till 50% så innebär icke-utveckling att arbetsförmågan minskar, kanske ner till 25% och vidare ner till 0%. Om personen smärta däremot är utvecklande, ökar dennes arbetsförmåga kanske till 75%, ja, i bästa fall till 100%. 4)Jag använder orden ”ont, värk och smärta” här som samlingsbegrepp för alla typer av besvär, vare sig de är av andlig, psykisk eller fysisk art. Det är alltså inte enbart fysisk smärta jag syftar på.

I del 2 av denna artikel tänker jag ta upp lite specialfall såsom; ”själens mörka natt”, för-tidig-kundalini-resning och mer smärtfri utveckling.

1) Jag använder orden ”ont, värk och smärta” här som samlingsbegrepp för alla typer av besvär, vare sig de är av andlig, psykisk eller fysisk art. Det är alltså inte enbart fysisk smärta jag syftar på.
2) Det finns andra sätt att se det på, men vi håller oss till det mer välkända här.
3) Det behöver inte nödvändigtvis göra det, men vi håller oss till när det gör ont här.
4) Jag talar här om ”samlad” arbetsförmåga. En person kanske upplever en liten förbättring på något område, men en märkbar försämring på ett annat. Den totala arbetsförmågan minskar då och vi kan inte tala om någon utveckling – utan detta är ett tecken på att ingen utveckling sker.